I många läroböcker kan man läsa att medeltidens människor trodde att jorden var platt. Inte helt sällan brukar det gå att läsa att Columbus spräckte myten genom att segla västerut till det han trodde var Kina. I de mest fantasifulla skildringarna brukar idén att Columbus sjömän var livrädda för att segla över kanten, något som med all säkerhet är ett påhitt. Columbus sjömän var mycket riktigt rädda under resans gång, men snarare därför att de var rädda att maten skulle ta slut då resan tog längre tid än beräknat.
Det är förvisso sant att det fanns förespråkare för att jorden skulle vara platt, men dessa var sannolikt mycket isolerade och hade ingen direkt påverkan på de allmänna uppfattningarna. Att jorden var rund var på 1400-talet en fullständigt accepterad tanke bland såväl lärda som sjömän (och av reseskildringar att döma gällde detta även vanligt folk), något man vetat sedan 200-talet f.v.t. då Erathostenes bestämde jordens omkrets (med förbluffande exakt precision). Det som varit den verkliga tvistefrågan har istället varit hur stor omkretsen varit. När Columbus seglade västerut hade han kraftigt underskattat omkretsen, till skillnad från Erathostenes.
Idén om att medeltidens människor skulle haft uppfattningen härstammar från en roman där en påhittad debatt om detta gestaltas. Denna nidbild fungerar sannolikt som ett sätt att framställa medeltidens människor som okunniga, obildade och vidskepliga till skillnad från den nya tidens människor där vetenskap (läs mer om Upplysningen) och bildning var viktiga ideal.
Källor:
http://fof.se/tidning/2005/5/nar-jorden-blev-platt
http://www.faktoider.nu/platt.html
http://www.svd.se/trodde-folk-att-jorden-var-platt
