Den 20 januari 1942 hade SS-Obergruppenführer Reinhard Heydrich, dåvarande chef för nazitysklands säkerhetsministerium, sammankallat ledande personer inom nazistpartiet NSDAP och SS. De träffades i Wannsee, en förort till Berlin, med syftet att komma överens om “den slutgiltiga lösningen“, eller mer exakt; utrotningen av Europas judar.
Syftet var i första hand att slutligen organisera och reda ut de praktiska detaljerna runt den industriella utrotningen av det judiska folket. Utrotningen skulle ske utifrån principen att judar skulle spåras upp och antingen deporteras för att avrättas eller sättas i hårt tvångsarbete så att de istället arbetade sig till döds. Totalt sett presenterades en plan för drygt 11 miljoner judar i ockuperade, eller områden som på annat sätt var under tysk kontroll.
En stor fråga under konferensen var hur de som klassades som halvjudar, eller var barn till halvjudar och gifta med judar skulle hanteras. Bland annat diskuterades olika steriliseringsalternativ men konferensen blev inte enig utan sköt beslutet på framtiden.
Reinhard Heydrich som var den drivande personen under konferensen kom ibland att kallas “Förintelsens huvudarkitekt”. Heydrich blev utsedd till riksprotektor över Böhmen-Mähren i dagens Tjeckien där han drev ett så brutalt styre att han kom att kallas “Tjeckoslovakiens bödel”. Befolkningen kom att avsky Heydrich vilket ledde fram till ett attentat i Prag där han mördades 27 maj 1942. som hämnd för detta utplånade nazisterna den tjeckiska byn Lidice.
Källor:
Cesarani, David, Adolf Eichmann: byråkrat och massmördare, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 2005
Nationalencyklopedin, Reinhard Heydrich, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/reinhard-heydrich, hämtad 2015-01-19
Nationalencyklopedin, Wannseekonferensen, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/wannseekonferensen, hämtad 2015-01-19
Rees, Laurence, Nazismen: ledare och bödlar, åskådare och offer, Prisma, Stockholm, 2009
