Historiebruk
För många är historia bara det som sker i ett klassrum, men runt omkring oss finns fullt av kopplingar till historien. Allt från gatunamn till reklam och film på TV Historia används i många olika sammanhang i många olika syften. När vi studerar hur och varför historia används kallas det för historiebruk. Historia är alltså långt mer än det vi pratar om i klassrummet eller vad som står i en historiebok.
Historiebruk kan delas in i ett antal kategorier utifrån vilket syfte användandet har.
Vetenskapligt historiebruk
De som arbetar med historia, som historiker eller historielärare, arbetar med det som kallas vetenskapligt historiebruk. Dessa söker och arbetar med historiskt material eller källor som de granskar och tolkar för att ge en så korrekt bild av vad som verkligen har hänt i historien. Syftet för det vetenskapliga historiebruket är att fastställa historia, granska, ifrågasätta och omtolka tidigare accepterad historia.
Existentiellt historiebruk
I de fall historia används för att stärka en identitet, t.ex. nationalitet eller etnicitet (en existens) kan sättet att använda historia kallas existentiellt historiebruk. Den som använder historia på detta vis kan försöka lyfta fram historiska händelser eller förhållanden som stärker gemensamma uppfattningar eller dölja händelser. Detta kan vara både positivt och negativt eftersom det kan användas både för att exkludera och inkludera människor i en gemenskap. Till exempel används ofta historia för att skapa en känsla av att höra ihop bland judar, oavsett var i världen de hör hemma. Syftet är nästan alltid att svetsa samman människor kring en gemensam identitet.
Moraliskt historiebruk
Moraliskt historiebruk lyfter fram orättvisor som begåtts mot olika grupper i historisk tid. Syftet blir att ifrågasätta vissa, ibland den gällande, versionen av historia för att återupprätta en enskild individ eller grupper av människor. Syftet kan också vara att kritisera den som har makten i ett samhälle och vad den gjort under historisk tid. Ett exempel var när barn som bott i fosterhem under 1900-talet fick en offentlig ursäkt och skadestånd av staten i början av 200-talet. Ett annat exempel kan vara när man lyft fram hur olika länder behandlat sina ursprungsbefolkningar.
Ideologiskt historiebruk
När olika politiska grupperingar använder historia kan detta kallas ideologiskt historiebruk. Den som använder sig av historia på detta sätt använder historia för att legitimera sin egen politiska uppfattning. Ideologiskt historiebruk är därför väldigt vanligt förekommande i diktaturer eller länder där ett, eller ett fåtal, partier styr. Det kan också fungera motsatt då grupper som vill ta över makten använder historia för att visa på varför de är ett bättre politiskt val. Ideologiskt historiebruk fäster i första hand inte vikt vid vad som är historiskt sant utan istället vad som passar deras egen politiska uppfattning.
Icke-bruk
Det finns också de som avsiktligt låter bli att använda historia även om det faktiskt kan vara rimligt att göra det. Detta då viss historia kan skada det egna intresset. Syftet med ett icke-bruk av historia blir därför mycket snarlikt det ideologiska bruket. Ett tydligt exempel är att väldigt få svenska historieböcker berör hur Sverige var del av den utbredda slavhandeln under 1600- och 1700-talen eller hur vi förhöll oss till Tyskland under Andra världskriget.
Kommersiellt historiebruk
De allra flesta människor stöter på historia när de ser på TV eller film. Många som spelar dataspel råkar också ut för detta. De som använder historia med syftet att tjäna pengar håller på med kommersiellt historiebruk. Det kan också vara så att historiskt viktiga platser lyfts fram som för att attrahera turister, eller att leksaker eller souvenirer med koppling till historia eller när filmer, TV-spel eller liknande förläggs till historiska miljöer.
